AKVARELL

Jag började måla lite förstrött med vattenfärger när jag fyllde i mina teckningar. Jag tyckte det var blekt och svårt att få till det. Att avbilda natur, himmel och hav kändes tråkigt, för vem kan måla det vackrare än det är i verkligeheten?

Akvarell! De hårda små ”kakorna” som innehåller så mycket pigment.

Med vatten blöter jag hela akvarellpappret som är fasttejpat på en hård träskiva eller plexiglasskiva. Jag häller, sprayar, släpper pigmentet fritt.  Jag vickar och låter det rinna sin egen väg. Plötsligt ser jag något som kanske bara jag ser. När första lagret har torkat kikar jag närmare och förstärker det jag vill plocka fram.

Det kluriga med akvarell är att du aldrig kan måla vitt, du måste hålla det vita pappret fritt från pigment genom linjer i blyerts. Det går att ”maska” och spara det vita med maskeringsvätska eller trälim (detta petar man sedan bort med nageln och det vita pappret blir synligt).

Vissa verk skissas svagt före, om jag vill ha något föreställande vill säga….sedan appliceras färgen flödigt och skisssen/strukturen av pennan skiner igenom.  Akvarell blir väldigt lättsamt, klart och rent om färgerna hålls rena och man blandar brevid på ett fat. Annars blir det en gråbrun sörja som inte är så tilltalande.

Jag plockar upp mycket pigment på penseln, det bleknar när det torkar. Jag är förtjust i att lägga i tusch, jag tycker att det riktigt kolsvarta bryter fint mot det mer flödiga. Kontraster uppstår och tavlan får ett tuffare intryck.

Akvarell är prisvärt, lätt att stoppa i väskan och ta med, inga fläckar som etsar sig fast och kladdar.

Man kan måla lager på lager eller vått i vått. Du har nästan bara en chans i akvarell. Blir det fel från starten är bilden svår att rädda, eller den blir kanske något annat. Så det kan gå åt ett par-tre akvarellpapper i runda akivet innan resultatet blir som jag tänkt mig.